Galleria Jangva, 06.02.–01.03.2015

Heaven is a Place on Earth

Dimma omsluter en rad med döda träd och små vita lådhus. Follow the track står det på ett av husen och när man hukar sig för att titta in genom husets fönster ser man en liten pojke som ritar stora djurspår på asfalt eller åker runt med rullbräde i urbana landskap.

I ett annat glittrande lådhus kan vi som betraktare iaktta hur konstnären sitter och egocentriskt ser på sig själv i en video när han målar och jobbar vid datorn i sin ateljé. Husen förefaller vara starkt konstruerade miljöer, fjärmade från allt annat.

Runtomkring denna teatraliska videoinstallation på gallerigolvet finns stora kartliknande målningar. Landskapsmålningarna påminner om dagboksanteckningar eller processinriktade abstraherade tankekartor. När man går nära målningarna märker man att de är fullproppade med små detaljer och meddelanden av vad folk påstått på Facebook

Det är frågan om steniga landskap, utan växtlighet eller träd. Är det en framtidsvision där Facebookstatusar framstår som runskrifter i arkeologiska utgrävningar? Och är det då kanske en kultur i förvandling eller något som inte längre finns? Den passiva naturen tycks ofrånkomligt invaderas av en explicit nutida vardag. Verklighetsbegreppet blir till något annat, kanske lever vi främst virtuellt i dag. Bo Haglund (f. 1963) har en bakgrund som scenograf och har gett ut serier som Bertil Gata i Ny tid och Kauko i tv-programmet Valopilkku .

Människans komplicerade förhållande till naturen har länge ­varit ett tema i Haglunds arbeten och han har en benägenhet att blanda olika genrer, typ låg- och högkultur. Haglund har återkommit med figuren Stubbhuvu i både serier och bildkonst. Ursprungligen var Stubbhuvu en rollfigur för den sökande och skapande människan, möjligen ett alter ego. I tidiga arbeten irrade den undflyende och naiva Stubbhuvu omkring i skogen på jakt efter en fristad i skogen. Haglund vill i pressmeddelandet betona att han är uppvuxen på landsbygden i Borgå och är jordbrukarson. För hans far var skogen helt enkelt en inkomstkälla. Haglund behandlar sitt eget, ­mera urbaniserade förhållande till naturen i sin konst. Det väcker tankar om hur vi egentligen tar till oss naturupplevelser och förhåller oss till en alltmer konstgjord natur i dag. Bo Haglund har blivit mer och mer politisk i sitt uttryck och han har på ett givande sätt gett större utrymme för det tredimensionella och scenografiska i sin konst. Han visar en subtil politik som lyckas verka under ytan.

Camilla Granbacka

Hufvudstadsbladet, 15.02.2015