Fantasieggande målningar med avstamp i Italien/

Mystiska och mytologiska målningar/

Mångtydiga målningar med många tolkningsmöjligheter

 

 

Bo Haglund: Parco dei Mostri / Första akten. Galleri Gamla Kaplansgården, Mellangatan 13. Till den 30.4. Öppet tisdag-söndag 10-16. Fritt inträde.

En mystisk park full av prasslande kvistar, tassande steg och hemliga möten – det är vad konstnären Bo Haglund avbildar då han för första gången håller en separatutställning i sin gamla hemstad. Hans fantasieggande målningar passar som hand i handske i Gamla Kaplansgården, och det kommunala galleriet känns som ett vackert litet konstmuseum då det upptas av Haglunds utställning Parco dei Mostri / Första akten.

Haglund hymlar inte med sina rötter: hans bakgrund som serietecknare är starkt närvarande i hans skickligt komponerade målningar. Verken är föreställande och färgsprakande, utförda i en mängd olika toner med gouachefärg som ibland får sällskap av glittriga metalltoner. Merparten av målningarnas ytor täcks av buskage och lövverk bakom vilka ögon kikar fram.

Som utställningens namn Parco dei Mostri låter förstå är utgångspunkten italiensk. Den logiska förklaringen till detta är att Haglund spenderade två månader av år 2022 vid ett konstnärsresidens nära Rom. Italiens inflytande syns i visuella detaljer: växtligheten består av ädla lövträd och de mystiska ögonen för tankarna till Sandro Botticellis och övriga renässansmästares stil.

Haglunds målningar ger betraktaren ovanligt stor frihet att tolka innehållet. Konstnären har givetvis haft sina egna avsikter, men för mottagaren finns en diger mängd olika stämningar och situationer att utläsa. Verken kan ses som finurliga och roliga, men också som tvetydiga och kusliga. Är motiven symboliska eller inte? De olika alternativen erbjuder betraktaren ett flertal narrativ att föreställa sig, så väl oskyldiga som vuxna sådana.

Det att varelserna i Haglunds målningar är dolda bakom växtlighet är samtidigt både lustigt och olustigt. Bortom det färggranna första intrycket finns också grumliga och mörka sediment. Jag kommer att tänka på konstnären Kohei Yoshiyukis voyeuristiska svartvita fotografier från 1970-talets Tokyo, tagna med osynlig infraröd blixt efter mörkrets inbrott i parker där sexuella möten äger rum. Haglunds målningar befinner sig visuellt långt ifrån Yoshiyukis makabra dokumentation av erotiska eskapader, men antydningarna till anonymt sex och homoerotisk subkultur är klart närvarande ifall man placerar motiven i en samhällelig kontext.

I utställningstexten konstateras det att de halvt osynliga karaktärerna i Haglunds målningar är män, vilket å ena sidan späder på den queera tolkningen. Å andra sidan förknippar detta även verken till temat maskulinitet i största allmänhet. Växtligheten i verken är kamouflage, men vem personerna gömmer sig för är även det en tolkningsfråga. I de flesta fall döljer grönskan alla fysiska attribut förutom ögonen – kanske är det i själva verket fråga om att representera män som individer snarare än som representanter av sitt biologiska kön?

Att Haglund gång på gång upprepar samma motiv tillför både allvar och innerlighet. De är lättillgängliga, men deras mystik och mytologiska undertoner gör att man orkar och vill se de många variationer som konstnären skapat. Och den som inte får nog kan dessutom fortsätta till Galleri Heino i Helsingfors: där visas nämligen syskonhelheten Parco dei Mostri / Andra akten. Haglunds italienska svit är förutom mångtydig också omfattande.